Äääääntligen släppte det! En del jag pratat med sista tiden kanske minns kanske att jag ofta påpekat hur lite jag har att göra. Skolan ger ju mest praktiska uppgifter som ska utföras i par, ett åt gången i Studio City. Så när man gjort uppgiften ska man ju vänta på att alla andra par ska göra den också... Det har nog blivit för mycket mac-burk och dum-burk, och det har stört mig eftersom jag har massa gamla låtar som jag vet kommer bli bra (om jag anstränger mig), jag har tillgång till skolans studio nästan när som helst (med fin utrustning som jag kan lära mig mycket på) och jag har, som sagt, massa fritid. Men alltid har det varit något som hindrat mig; det fattades vissa grejer i studion, jag fattade inte vissa grejer i studion, studion stängdes ett tag, jag är lat, jag visste inte hur jag skulle närma mig låten jag hade tänkt börja med...
Ikväll kändes jazzkväll på Palladium inte alls pepp. Märkligt nog kände jag det som ett tvång att gå dit, annars skulle jag anklaga mig själv ännu mer för att stänga in mig i lägenheten och träffa skärmen mer än vännerna. Efter lite velande och rådgörande med Emil sa jag till mig själv: Vill jag inte gå dit, så måste jag inte. Istället bestämde jag mig för att verkligen anstränga mig en gång till och gå till studion. Emil nämnde att det fanns ett digitalpiano med vägt fullängdsklaviatur och sustainpedal i lilla studion, som han brukade flytta in i den andra. Detta gav mig hopp, så jag slängde ihop gitarren, tog trumstockväskan och några notblock och gick. Jag kom dit, drog in pianot, kopplade upp och startade allt, och spelade in alla delar jag hade.
Då hände det! Kreativiteten rann till och jag fogade ihop delarna på nya, coola sätt, och lappade ihop det i datorn. Efter lite övning fick jag till en hyfsad tagning genom hela låten (med några små hack). När jag sedan satte mig vid trummorna var glädjen total! Nästan hela trumspåret föll på plats, förutom en taktgrej jag gjort i slutet som förvirrade mig själv totalt! Men den ser jag bara fram emot att ta tag i. Jag satt seriöst och låtsades vara på en scen och typ skrek till publiken och skit!! Askul!
Så till mina kära vänner som var vana att se mig på Palladium - jag hade gärna träffat er, och jag saknar er lite efter att ha umgåtts enbart med klassen senaste dagarna, men att allt släppte ikväll var faktiskt värt en offrad jazzkväll! Nu kan jag äntligen börja göra vettiga saker av min fritid, känns det som (jovisst, jag har ju gått långpromenader, men jag kan börja öva och bli bättre i studion, alltså det jag är här för).
Så ha det bra, så syns vi efter helgen (hem och jobba och repa...och käka pizza!).
guds välsignelse åt er alla
John - in the zone!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar