Nervös som sköen!

H-h-hej! Nu brinner det i knutarna! Tyvärr inte i knutarna på nybygget utanför fönstret, utan i samband med hiten (på något sätt). Idag åkte Emil på workshop inne i stan, vilket gav mig tid att dra in pianot på hans rum och lägga alla keyboards rätt.
När allt börjar bli färdigt kommer rädslan smygande... Rädslan och oron över att det kände John-syndromet ska visa sin fula nuna! För er som inte läser kurser om mig, innebär syndromet att man försöker packa in så många instrument som möjligt och sedan rädda allt med bra arrangemang. Visst får man bra övning på att arra, men det riskerar att spreta lite... Till exempel har jag nyss lagt tre-stämmigt stråk och syntsolo (!). Visserligen inte samtidigt, men i delarna efter varandra...och jag är rädd. Att allt bara ska låta "...och det här instrumentet...och det här....och det här kan vi ha med nånstans!".
Jag litar helt enkelt inte på hur saker låter i huvudet längre, och skulle detta låta crap, då är det bara att be Emil eller Johan Juhlin att snällt skriva ett solo eller öva in mitt syntsolo. Typ på måndag. En dag innan mix. Håhåjaja.
Och nu ska jag och Jacob lägga sång. Jag tror på Jacob, visst, men jag litar inte helt på min tidsberäkning... Bäst att jag bokar en timma till!