Jo, det är lång titel. Men så har jag också mycket att skriva om. Så om det är något viktigt ni ska göra inom en snar framtid - läs inte längre.
Växjö-Vetlanda-Jönköping och Stormen
Jag tar vid där mitt senaste inlägg slutade, i fredags. Visst fick jag reda på det jag behövde; Vetlanda Missionskyrka, soundcheck halv fem. Tyvärr fick jag inte reda på det i tid för att hinna med den senaste bussen som var framme i tid, enligt Kronobergs Länstrafiks hemsida. Markus accepterade detta och sa att en annan kunde soundchecka åt mig.
Så lugnt fortsatte jag att greja i hemmets vrå, inställd på att ta bussen 15.09 in till stan, för att sedan hoppa på någon konstig buss 15.35 och (med 2 byten) vara framme 17.10. Alltså i god tid för spelningen, som jag gissade började ungefär sex med tanke på att soundcheck var vid halv fem.
Men ve och fasa! Just denna fredag är bussen INTE försenad, så Johns bedömning att; visst hinner man tillbaka till lägenheten och hämta iPod- och mobilladdare, visare sig vara totalt felaktig! När han småspringer ut i regnet och blåsten (himla skit) ser han bussen vid hållplatsen och hinner ta ca 10m innan missen är ett faktum. Första gången i Växjö, faktiskt.
Läget verkar hopplöst, men han bestämmer sig för att satsa på busshållplatsen som ligger en kvart bort, där en annan linje in till stan går. Nu infinner sig scener som annars hör hemma i någon komedi - så fort jag tar upp paraplyet så blåser det ut och in och blir en liten kvast, jag tappar ena tunga väskan, skosnöret går upp, jag tappar andra tunga väskan, och min hobby-astma sätter in så att jag piper hela vägen genom regnet och blåsten till Teleborgs centrum. (TYCK-SYND-OM-MIG-HINT)
Väl där inser jag att jo, denna bussen är försenad som vanligt. Eller så har jag fortfarande inte förstått tabellerna. Med lockigt, blött hår och ett rejält flås sitter jag alltså på bussen och ser minuterna ticka iväg... Naturligtvis har jag inga kontanter till Vetlanda-bussen, plus att denna 1:a körs av en ovanligt lugn chaufför. Det är kört.
Väl framme vid Resecentrum ringer jag Markus, som fortfarande inte går att nå. Johanna svarar däremot, och tycker direkt väldigt synd om mig, vilket kändes fint! Jag drar mig till minnes att nästa buss gick om flera timmar, så vi beslutar att jag ska ta mig närmare Vetlanda helt enkelt, så blir jag hämtad. Kort efter att jag fixat cash och bläddrat i en tidtabell ringer Markus. Jag meddelar att länstrafikens internet-tjänst fortfarande inte håller måttet; jag har hittat en buss som är i Vetlanda 18.15. Men när exakt spelar vi? "Tio." Eh...va? Då är det ju lugnt!
Och DÄR släpper stressen. Tyvärr inte astman och min oerhört lustiga frisyr. Jag sjunker ner, låter Loney Dear lugna ner mig, och kommer så småningom till Åseda där jag ska byta. Det har börjat blåsa. Efter ett tag kommer någon slags halvlång buss med destination Vetlanda och jag blir den enda passageraren för ett tag. Nu blåser det rejält!
Efter ett tag stiger några ungdomar på här och var ute i landsbygden (otur med boplats...) och musiken övergår i Immanu Els andra, okända "Oakhill"-demo. Då inser jag att chauffören inte alls kör ryckigt; det är STORM! Träd vajar mycket entusiastiskt och snart får vi kryssa mellan nedfallna sådana! Detta i kombination med musiken och att det trots allt spruckit upp längs horisonten, vilket gav ett helmysko ljus, gjorde åkturen väldigt cool!
Väl framme stapplar jag, efter muntlig vägbeskrivning, in i Missionskyrkan ca halv sju. Möter Ina, den skönsjungande körtjejen, som meddelar att gänget precis ska ge sig av för pizza. Ett telefonsamtal senare sitter jag i "killbilen" på väg till Sävsjö för att käka hemma hos David Cruz. En pizza, trevligt sällskap och värme får igång mig igen, och jag börjar dra halvkassa skämt som vanligt. Håret är däremot katastrof. I lagom tid åker vi tillbaka, stormen har mojnat, och trots att vi inte repat allihop tillsammans går det så där VG-bra. Publiken får knappt G.
Här börjar nästa del av äventyret, "Motordygnet", som ni snart kan läsa om här i min eminenta blogg!
Snuviga hälsningar, John
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar