När blir jag lugn?

Jag är för trött för att skriva det här. Jobbade idag, sedan direkt till bussen via snabbdusch och snabbpackning och snabbätning. Mamma och pappa skulle på bio, vilket var bra av två anledningar: de får ha det mysigt och jag fick skjuts (vilket jag förmodligen skulle fått ändå kanske). Nu blev det Loney, Dear, som ni kanske ser, och det gav mig lite mer energi att skriva. Eller mer avslappning att skriva. Och det är detta jag funderar på - varför intalar jag mig hela tiden att "det är mycket nu, men snart kan du slappna av"? Det känns som jag har gjort det länge också. Okej, sommaren var hektisk med festivaler, jobb och båtvistelse som låg lite väl tätt inpå varandra (fick även för lite Öland). Och okej, det var lite virrigt att försöka överleva i Stockholm i två månader när jag egentligen ville tillbaka till vardagen i Växjö, men jag hade faktiskt långa lediga kvällar och jag var ju inte ensam och utan vänner däruppe! Sedan fick jag faktiskt ett höstlov och fick umgås med killarna i lägenheten på Strandgatan...
Nä, jag tror jag vet vad det är. Det är min kassa ekonomiska situation (och det faktum att det du sliter hårt för nu på Arla kommer först i slutet av nästa månad - inte direkt kul, man måste liksom förutse när man ska slita en, ibland två månader i förväg) och det är det gnagande, växande oron för mitt första skolfria år som närmar sig. För första gången vet jag inte långt i förväg, tryggt och lugnt, vad jag ska göra. Arla? Betel? Hänga kvar i Växjö? Flytta in med Simon och Niclas om Jonatan är i lumpen eller på väg ut på annat håll? Eller något annat som Gud har planerat?
Detta är nog för stort att tänka på...i alla fall nu. Mina ögon gör ont. Hehu. Det som kommer se till att jag även denna veckan kommer tänka "det är mycket nu", är fem (!!) lektioner i skolan och ännu en jobbhelg. Och så klart min kassa-situation (ordvits! nej, jag har inte kunnat sluta). Som krydda på moset finns de människor man stött på längs vägen som har eller har haft det så mycket jobbigare än mig, som har så mycket större problem och hinder att tampas, så man känner sig liksom inte kvalificerad att vara putt.
Den sista saken man kan räkna in till tankar som tynger (om man vill fortsätta på samma linje) är nog faktiskt den som kan lösa allt om man tar itu med den: Jag har nog inte låtit Gud sköta saker på sistone...

----------------
Now playing: Radio Active - Haunt Me Tonight
via FoxyTunes
----------------
Now playing: Loney, Dear - Now, Let It Go
via FoxyTunes
----------------
Now playing: Steven Curtis Chapman - Carry You To Jesus
via FoxyTunes